Miss you

Dragon king <3 Jag saknar fig så att det gör ont. Din sammetslena mule mot min hud. Mina försök att omfamna hela dig för att på bästa sätt kunna dra in fin underbara doft. Ditt sätt att visa att du njöt när jag borstade dig. Dina höga och hjärtskärande gnäggningar. Ditt sätt att alltid vilja ta det där extra steget ut ur boxen, men så fort jag sa till dig backade du vänligt in igen. För att bara några minuter senare prova lyckan på nytt. Jag älskar dina språng över hindren. Dina mjuka öron som alltid pekar framåt. Tillsammans hoppade vi 90 cm. En höjd som jag tidigare aldrig hoppat. Det otroliga var att när jag satt på dig kändes det snarare som 50. Känslan av att vi skulle kunna klara vad som helst tillsammans bubblade upp inom mig. Din vita päls glänste som snön en solig vintermorgon. Mina tårar var nära på att sippra fram när jag lämnade dig. Men jag höll dom tillbaka. Det sista du skulle få se utav mig skulle inte vara ett blöt ansikte, täkt av salta tårar, nej det skulle vara ett par glada ögon och ett par läppar som kysste din mule, och stillsamt viskade, jag älskar dig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ameliakayser.blogg.se

Välkommen in till mitt liv!

RSS 2.0